Sidkias svaghet var en synd för vilken han fick betala ett fruktansvärt straff. Fienden svepte fram som en oemotståndlig lavin och ödelade staden. De hebreiska arméerna drevs tillbaka under förvirring. Folket besegrades. Sidkia togs tillfånga. Hans söner dödades i hans åsyn. Kungen fördes bort från Jerusalem som fånge. Man stack ut ögonen på honom och efter att han anlänt till Babylon omkom han på ett ömkligt sätt. Det vackra templet som i mer än fyrahundra år hade krönt toppen av Sions berg, skonades inte av kaldeerna. ”De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de upp i eld och förstörde alla dyrbara föremål.” 2 Krön. 36:19