Om Daniel hade önskat det, kunde han i sin omgivning ha funnit en trovärdig ursäkt för att överge sin stränga avhållsamhet. Han kunde ha förklarat, att han var beroende av kungens ynnest och underkastad hans makt, och att han därför inte kunde göra annat än att äta hans mat och dricka hans vin. Om han skulle hålla fast vid Guds undervisning, skulle han nämligen förolämpa kungen och förmodligen mista sin ställning och sitt liv. Om han inte skulle visa aktning för Guds bud, skulle han behålla kungens ynnest och skaffa sig själv förmåner i form av utbildning och lovande världsliga framtidsutsikter.