Daniel tvekade emellertid inte. Guds erkännande var för honom dyrbarare än den mäktigaste jordiske makthavarens gunst - dyrbarare än livet själv. Han beslöt sig för att hålla fast vid sin redbarhet, sedan fick resultatet bli vad det blev. Ty ”för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack.” I detta beslut fick han också stöd av sina tre vänner.