”Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet inför förste hovmarskalken”, och hans anhållan om att han inte skulle tvingas orena sig togs emot med respekt. Ändå tvekade denne att gå med på hans begäran. ”Jag fruktar att min herre konungen, som har bestämt vad ni skall äta och dricka”, förklarade han för Daniel, ”skall finna att ni är magrare än de unga män som är jämnåriga med er. Ni kommer då att dra skuld över mig inför konungen.”