Melzar samtyckte, trots att han fruktade att han skulle ådra sig kungens missnöje genom att ge efter för denna begäran. Därmed visste Daniel att hans sak hade segrat. Då de tio dagarna hade gått, visade det sig att resultatet var precis tvärtemot vad hovmästaren hade fruktat. Deras ansikten var ”vackrare att se på” och de var ”mer välnärda än alla de unga män som hade ätit av kungens mat.” I personligt uppträdande visade de hebreiska ungdomarna en klar överlägsenhet över sina jämnåriga. Som resultat av detta tilläts Daniel och hans följeslagare att fortsätta med sin enkla kost under hela sin utbildning.