När det gällde att förvärva babylonisk visdom var Daniel och hans vänner mycket framgångsrikare än deras studiekamrater. Deras lärdom berodde emellertid inte på någon slump. De erhöll sin lärdom genom att troget använda sina förmågor, under ledning av den Helige Ande. De satte sig själva i förbindelse med Källan till all visdom, och gjorde sin kunskap om Gud till grund för sin utbildning. De bad i tro om visdom, och de levde i enlighet med sina böner. De uppehöll sig där Gud kunde välsigna dem. De undvek det som skulle kunna försvaga deras krafter, och begagnade sig av varje tillfälle till att bli skickliga inom alla kunskapsområden. De följde de levnadsregler som inte kunde undgå att ge dem intellektuell styrka. De försökte förvärva kunskap för ett bestämt ändamål - att de måtte ära Gud. De insåg att de, för att kunna stå som representanter för sann religion mitt ibland hedendomens falska religioner, måste ha ett klart intellekt och att de måste utveckla en fullkomlig kristen karaktär. Gud själv var deras lärare. Genom att be oavbrutet, studera samvetsgrant och ständigt stå i kontakt med den Osynlige, vandrade de med Gud så som Henok gjorde.