Bland de Israels barn, som i början av den sjuttioåriga fångenskapen fördes som fångar till Babylon, fanns gudfruktiga patrioter, män som ägde en principfasthet stark som stål. De ville inte fördärvas genom själviskhet, utan ville ära Gud, även om det skulle kosta dem allt. I det land dit de förts som fångar, skulle dessa män verkställa Guds avsikt genom att till hedningarna förmedla de välsignelser, som kommer av kunskap om Jehova. De skulle representera honom. De skulle aldrig kompromissa med avgudadyrkare. Sin tro och sitt namn, som tillbedjare av den levande Guden, skulle de bära som en stor ära. Och det gjorde de. I framgång och motgång ärade de Gud, och Gud ärade dem.