Salomos historia kunde ha blivit en helt annan om han hade fortsatt att i hjärtats ödmjukhet vända människors uppmärksamhet från sig själv till den Ende som hade gett honom vishet och rikedomar och ära! Men medan inspirationens penna berättar om hans dygder, bär den också noggrant vittnesbörd om hans avfall. Upphöjd till en storhetens förgrundsgestalt och omgiven av lyckans gåvor, blev Salomo berusad av framgången, förlorade balansen, och föll. Ständigt lovordad av världens människor, var han i längden oförmögen att stå emot det smicker som han fick höra. Den visdom som anförtrotts honom för att han skulle ära Givaren, fyllde honom med stolthet. Slutligen tillät han att människor berömde honom och de andra byggherrarna för den makalösa prakten hos den byggnad som planerats och uppförts till ära åt ”Herrens, Israels Guds, namn.”