Jesus, den gudomlige Mästaren, upphöjde alltid sin himmelske Faders namn. Han lärde sina lärjungar att be: ”Fader vår, som är i himlen! Helgat blive ditt namn ...” Matt. 6:9. De fick inte lov att glömma bort att erkänna: ”Ty riket är Ditt och makten och härligheten i evighet.” Så noggrann var den store Läkaren med att rikta uppmärksamheten från sig själv till källan för sin makt, att den förundrade folkmassan inte ärade honom, utan ”prisade Israels Gud” när de ”såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se.” Matt 15:31. I den underbara bön som Kristus frambar strax före sin korsfästelse, förklarade han: ”Jag har förhärligat dig på jorden.” ”Förhärliga din Son”, vädjade han, ”för att Sonen må förhärliga dig.” ”Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att din kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem. ”Joh. 17:4, 1, 25, 26