Fyllda av fruktan för följderna av sitt misslyckande, bemödade sig spåmännen om att visa kungen, att hans befallning var oresonlig och att hans prov överträffade allt, som någonsin begärts av någon människa. ”Det finns ingen människa på jorden”, invände de, ”som kan meddela konungen det han vill veta. Det har aldrig hänt att någon kung, hur stor och mäktig han än varit, har begärt något sådant av någon spåman eller besvärjare eller kaldé. Det som konungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.” Verserna 10-11