Nebukadnessar, som var berusad av sin triumf, fick ett besked om att det bland hans undersåtar fanns några som vågade trotsa hans påbud. Vissa av de visa männen, som var avundsjuka på de hedersbetygelser, som hade visats Daniels trogna vänner, rapporterade nu för kungen om deras uppenbara överträdelse av hans önskningar. ”Må konungen leva för evigt!” utropade de. ”Men nu finns här några judiska män, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som du har satt att förvalta Babels hövdingedöme. Dessa män sätter sig över ditt påbud, o konung. De dyrkar inte dina gudar och tillber inte den staty av guld som du har låtit ställa upp.”