Bortglömd var den stora gyllene bildstod, som hade ställts upp under sådan pompa och ståt. I den levande Gudens närvaro, fylldes människor av fruktan och darrade. ”Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare”, tvingades den förödmjukade kungen att erkänna. ”De förtröstade så på honom att de överträdde kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka och tillbe någon annan gud än sin egen Gud.”