Jordens folk hade inte kunnat hålla stånd mot denne mäktige härskare. Tanken på att upprätta ett världsrike och en dynasti som skulle bestå för evigt, tilltalade honom mycket. Med en entusiasm som uppstått ur en gränslös äregirighet och självisk stolthet, började han rådgöra med sina vise män om hur man skulle förverkliga detta. Bortglömda var de Försynens beaktansvärda skickelser, som hörde ihop med drömmen om den stora bildstoden. Bortglömt var också att Israels Gud tydligt hade klargjort betydelsen av bildstoden genom sin tjänare Daniel, och att rikets stora män i samband med denna uttydning hade räddats undan en vanhedrande död. Bortglömt var allt utom deras önskan att upprätta sin egen makt och överhöghet. Kungen och hans rådgivare beslöt, att alla medel som stod till buds skulle bemöda sig om att upphöja Babylon som en suverän stat, värd universell trohet och lydnad.