Furstarna iakttog Daniel en hel dag. Tre gånger såg de honom gå till sitt rum och tre gånger hörde de att han upphävde sin röst till Gud i allvarlig förbön. Nästa morgon lade de fram sitt klagomål inför kungen. Daniel, hans mest ärade och trogne statsman, hade trotsat det kungliga påbudet. ”Har du inte låtit sätta upp ett påbud”, påminde de honom, ”med innehållet att vem som helst som under trettio dagar vänder sig i bön till någon annan, gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?”