Människor ärade Daniel genom att anförtro honom ansvar för statliga angelägenheter och hemligheter för riken, som behärskade världen. Samtidigt ärade Gud honom som sitt sändebud, och han fick ta emot många uppenbarelser om de hemligheter som skulle inträffa under kommande århundraden. Sina förunderliga förutsägelser, så som de står nedtecknade i kap. 7– 12 i den bok som bär hans namn, förstod han inte ens själv fullständigt. Men innan hans livsverk var avslutat, fick han ta emot den välsignade försäkran att han i ”ändens tid” - under världshistoriens avslutande skede - på nytt skulle tillåtas stå på sin post. Det var honom inte förunnat att förstå allt, som Gud hade uppenbarat om sin gudomliga avsikt. ”Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift”, fick han befallning om beträffande sina profetiska skrifter. Dessa skulle förbli förseglade ”till ändens tid.” ”Gå, Daniel”, befallde ängeln än en gång Jehovas trogne budbärare, ”för dessa ord skall förbli gömda och förseglade till ändens tid ... Men gå du bort till dess änden kommer. Sedan du har vilat skall du uppstå till din del vid dagarnas ände.” Dan. 12:4, 9, 13