Satan har en noggrann kunskap om de synder, som han har förfört Guds folk till att begå. Han lägger fram sina anklagelser mot dem och förklarar att de genom sina synder har förverkat gudomligt beskydd och åberopar sin rätt att förgöra dem. Han förklarar, att de är precis lika förtjänta av att vara utestängda från Guds ynnest som han själv. ”Är dessa”, säger han, ”det folk som skall ta min plats i himlen, och de änglars plats som förenade sig med mig? De påstår att de håller Guds lag, men har de hållit dess föreskrifter? Har de inte älskat sig själva mer än Gud? Har de inte ställt sina egna intressen framför tjänsten åt honom? Har de inte älskat det som är världsligt? Se på de synder som har kännetecknat deras liv. Se på deras egoism, deras ondska, deras hat mot varandra. Skall Gud visa bort mig och mina änglar från sin närvaro och ändå belöna dem som har gjort sig skyldiga till samma synder? Detta kan du inte rätteligen göra, HERRE. Rättvisan kräver att en dom uttalas mot dem. ”