Två gånger under Salomos regeringstid hade Herren uppenbarat sig för honom med erkännande och rådgivande ord - första gången i Gibeon i en syn om natten, då löftet om vishet, rikedom och ära åtföljdes av en förmaning om att förbli ödmjuk och lydig, andra gången efter invigningen av templet, när Herren än en gång manade honom till trofasthet. Förmaningarna var tydliga och de löften som gavs till Salomo var underbara. Men trots att han på grund av omständigheter, i karaktär och i liv, i hög grad tycktes vara passande att bekymra sig om uppdraget och möta himmelens förväntan, står det skrivet: ”Han höll inte vad HERREN hade befallt.” ”Hans hjärta hade vänt sig bort från HERREN, Israels Gud, som två gånger hade uppenbarat sig för honom. Han hade givit honom befallning om denna sak, att han inte skulle följa efter andra gudar.” 1 Kung. 11:9, 10 Och så fullständigt var hans avfall, så förhärdat var hans hjärta genom överträdelse, att hans fall tycktes nästan hopplöst.