Artasastas kungörelse för att återställa och bygga upp Jerusalem, den tredje som utfärdats efter slutet på den sjuttioåriga fångenskapen, är beaktansvärd på grund av dess utsagor om himlens Gud, på grund av dess erkännande av Esras insikter och på grund av dess frikostiga anslag till Guds folks kvarleva. Artasasta hänvisar till Esra som ”prästen Esra, den skriftlärde, han som var kunnig i det som HERREN hade befallt och stadgat för Israel” ”han som är lärare i himmelens Guds lag.” Kungen och hans rådgivare sände frivilligt gåvor ”till Israels Gud, han som bor i Jerusalem.” Dessutom vidtog han åtgärder för att betala många stora utgifter genom att ge befallning om att de skulle betalas ”ur konungens skattkammare.” Verserna 11, 12, 15, 20