Överväldigad av sorg kunde Nehemja varken äta eller dricka. Han ”grät, ... sörjde i flera dagar och fastade.” I sin sorg vände han sig till den gudomlige Hjälparen. ”Jag ... bad inför himmelens Gud”, sade han. Troget bekände han sina och sitt folks synder. Han bönföll om att Gud skulle försvara Israels sak, återge folket dess mod och kraft och hjälpa det att på nytt bygga upp de öde platserna i Juda.