I längden kunde inte den sorg som tyngde patriotens hjärta döljas. Sömnlösa nätter och ansvarsfyllda dagar lämnade spår i hans ansikte. Kungen, som var mån om sin egen säkerhet, var van vid att avläsa ansikten och att genomskåda förställning. Han såg, att något hemligt bekymmer tärde på hans munskänk. ”Varför ser du så bedrövad ut?” frågade han, Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg.”