Frågan fyllde Nehemja med fruktan. Skulle inte kungen bli arg, om han fick höra att hans hovmans tankar hade varit långt borta hos hans nödställda folk, medan han till det yttre var upptagen av sin tjänst? Skulle han inte få plikta med livet, för att han förbrutit sig mot kungen? Den plan han hyst om att återställa Jerusalems styrka - skulle den nu göras om intet? ”Då”, skriver han, ”blev jag mycket rädd.” Med darrande läppar och tårfyllda ögon avslöjade han orsaken till sin sorg. ”Må konungen leva för evigt!” sade han. ”Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?”