Nehemja visade dem, att han själv kunde ha krävt stora bidrag till förmån för sig själv, eftersom han försetts med befogenheter av den persiske kungen. I stället för att göra detta, hade han emellertid inte ens tagit ut det som med rätta tillhörde honom, utan hade frikostigt delat med sig för att undsätta de fattiga i deras nöd. Han uppmanade enträget de judiska ledarna, som hade gjort sig skyldiga till utpressning, att upphöra med detta orättfärdiga handlande. I stället borde de återlämna de fattigas jord liksom den vinst de gjort på de pengar, som de utkrävt av dem och ge dem lån utan säkerhet eller ockerränta.