När de fattiga och förtryckta hade vädjat till Nehemja om att deras missförhållanden skulle ställas till rätta, hade han modigt ställt upp till deras försvar. Han hade förmått de skyldiga att undanröja det klander som riktades mot dem. Den myndighet han hade utövat till förmån för sina förtryckta landsmän, använde han sig inte av för sin egen räkning. Hans ansträngningar hade av somliga bemötts med otacksamhet och bedrägeri, men han använde inte sin makt för att bestraffa förrädarna. Lugnt och osjälviskt fortsatte han framåt i sin tjänst för folket, utan att försvagas i sina ansträngningar eller tillåta sitt intresse att avta.