Esra och Nehemja ödmjukade sig inför Gud. De bekände sina och sitt folks synder och bönföll om förlåtelse, som om de själva var de som förbrutit sig. De arbetade, bad och led tåligt. Det som gjorde deras arbete svårast var inte hedningarnas öppna fiendskap, utan det dolda motståndet från dem som gav sig ut för att vara deras vänner, men som genom att använda sitt inflytande i det ondas tjänst, tiofalt ökade Guds tjänares börda. Dessa förrädare försåg HERRENS fiender med material som de kunde använda i sin krigföring mot hans folk. Deras onda begär och upproriska viljor befann sig alltid i strid med Guds klara krav.