En annan följd av umgänget med avgudadyrkare var en likgiltighet för sabbaten. Den var det tecken, som skilde israeliterna från alla andra folk som tillbedjare av den sanne Guden. Nehemja fann att hedniska köpmän och handlare från den omgivande trakten hade kommit till Jerusalem och lockat många av israeliterna till att handla på sabbaten. Det fanns somliga som inte kunde övertalas att överge sina grundsatser. Däremot fanns det andra, som överträdde dem och förenade sig med hedningarna i sina ansträngningar att övervinna de mer samvetsömmas skrupler. Många vågade öppet vanhelga sabbaten. ”Vid samma tid”, skriver Nehemja, ”såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen ... Tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem.”