Detta tillstånd kunde ha undvikits om ledarna hade utövat sin myndighet. En önskan att främja sina egna intressen hade emellertid lett dem till att gynna de ogudaktiga. Nehemja tillrättavisade dem oförskräckt för att ha försummat sin plikt. ”Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?” frågade han barskt. ”Var det inte därför att era fäder gjorde sådant, som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!” Sedan gav han befallning om att ”så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten”, skulle de stängas, och inte öppnas igen förrän sabbaten var förbi. Eftersom han hade mer förtroende för sina egna tjänare än för dem som ämbetsmännen i Jerusalem skulle kunna välja, ställde han dem vid portarna för att se till att hans befallningar efterlevdes.