Genom sådana budskap som bars fram av Malaki, den siste av Gamla testamentets profeter, likaväl som genom förtryck från hedniska fiender, lärde sig israeliterna till sist den läxan att sann framgång beror på lydnad mot Guds lag. För många av folket var emellertid lydnad inte något som härrörde från tro och kärlek. Deras motiv var själviska. Yttre tjänst var något man gav för att uppnå nationell storhet. Det utvalda folket blev inte världens ljus, utan avstängde sig själva från världen som en säkerhet mot att bli vilseledda till avgudadyrkan. De föreskrifter som Gud hade gett, som förbjöd blandäktenskap mellan hans folk och hedningarna, och som hindrade Israel att införliva de omgivande folkens avgudadyrkande sedvänjor, var så förvrängda att man byggde upp en skiljemur mellan israeliterna och andra folk. På så sätt uteslöt man från andra just de välsignelser, som Gud hade gett Israel i uppdrag att ge åt världen.