I mer än tusen år hade det judiska folket väntat på den utlovade Frälsaren. Deras ljusaste förhoppningar hade vilat på denna grund. I tusen år hade hans namn förvarats i sång och profetia, i tempelgudstjänst och i bön i hemmen, men när han kom, kände de ändå inte igen honom som den Messias som de väntat så länge på. ”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.” Joh. 1:11. Eftersom de var världsliga i sina hjärtan, såg de på himlens Älskade ”som ett rotskott ur torr jord.” I deras ögon hade han ”inget ståtligt yttre.” De såg i honom ingen skönhet, så att de skulle vilja ta emot honom. Jes. 53:2 (Bibel 2000)