Profeten ser i sina synder, att de som har segrat över synd och grav är lyckliga i närvaron av sin Skapare. De talar nu fritt med honom så som människan i begynnelsen talade med Gud. ”Men fröjda er”, ber Gud dem, ”och jubla till evig tid över det som jag skapar, ty se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. Jag skall jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt eller klagan.” ”Och ingen av invånarna skall säga: ´Jag är sjuk´. Folket som bor där har fått sin synd förlåten.”