Herren försöker att rädda, inte att förstöra. Han gläds åt att kunna rädda syndare. ”´Så sant jag lever´, säger Herren, HERREN, ´jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död.´” Hes. 33:11 Genom varningar och böner kallar han den egensinnige att upphöra med att göra ont och vända om till honom och få leva. Han ger sina utvalda budbärare en helig oräddhet, så att de som lyssnar kan känna fruktan och förmår att ångra sig. Med vilken fasthet straffade inte gudsmannen kungen! Och denna fasthet var väsentlig … De rådande onda förhållandena hade inte kunnat bestraffas på något annat sätt. Herren gav sin tjänare en djärvhet, för att de som lyssnade skulle få ett bestående intryck. Herrens budbärare behöver aldrig frukta för människor, men måste ståndaktigt hålla fast vid det som är rätt. Så länge de sätter sin tillit till Gud, behöver de inte vara rädda. Han som ger dem deras uppdrag, ger dem också försäkran om sin beskyddande omsorg. Då profeten hade framfört sitt budskap, skulle han just återvända, då Jerobeam sade till honom: ”´Kom med mig hem och styrk dig. Sedan skall jag ge dig en gåva.´” ”´Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig´”, svarade profeten. ”´Här på platsen vill jag varken äta eller dricka. Ty så har HERREN befallt mig genom sitt ord och sagt: Du skall varken äta eller dricka, och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit.´” 1 Kung. 13:7-9