Genom trogna budbärare sände Gud upprepade varningar till den avfallne kungen och hans folk, men dessa ord av tillrättavisning var förgäves. Förgäves framhöll de inspirerade budbärarna Jehovas rätt att vara den ende Guden i Israel. Förgäves lyfte de fram de lagar, som han hade betrott dem med. Fångade av avgudariternas praktfulla och fängslande uppvisning, följde folket kungens och hans hovs exempel och överlämnade sig själva till den vällustiga tillbedjans berusande, förnedrande nöjen. I sin blinda dårskap valde de att förkasta Gud och tillbedjan av honom. Det ljus, som av så stor nåd hade getts till dem, hade blivit mörker. Det fina guldet hade mattats.