Paulus band inte sig själv eller sina nyomvända till judarnas ceremonier och vanor, i deras allehanda former, symboler och offer; för han var viss om, att ett fullständigt och slutgiltigt offer hade framburits i och med Guds Sons död. Nu var tiden inne för ett klarare ljus och en mera omfattande kunskap. Och fastän Paulus’ grundläggande utbildning hade förblindat hans ögon för detta ljus, och medfört hans bittra motstånd mot Guds verk, inträffade dock Kristi uppenbarelse för honom på vägen till Damaskus, och ändrade hela hans liv. Nu hade hans karaktär och gärningar blivit en anmärkningsvärd illustration för dem på hans gudomliga lära. Hans lära livade sinnet på ett kraftfullt andligt sätt, och förde de troende till mera, än blott ceremonier. ”Slaktoffren gläder dig inte, annars skulle jag ge dig sådana, brännoffren tycker du inte om. Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” {Psaltaren 51:18-19.}