Även om Paulus åtnjöt viss framgång, tröttnade han på sina sinnens vittnesbörd om fördärvet i staden Korint, ja, han tvivlade på det kloka i, att bygga upp en församling av vad, han funnit där. Han betraktade Korint som ett högst tvivelaktigt arbetsfält, och beslutade sig för, att lämna orten. Det fördärv, som han bevittnade ibland hedningarna, och det förakt och hån, som han mottog från judarna, vållade honom djup smärta.