I det, att han övervägde, att lämna staden för ett mera lovande arbetsfält, och var ytterst angelägen om, att förstå sin uppgift härvidlag, visade Herren Sig för honom i en nattlig syn och sade: ”’Var inte rädd, utan tala och tig inte! Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden.” {Verserna 9-10.} Paulus förstod detta som en befallning om, att stanna kvar i Korint, och en försäkran om, att Herren skulle ge växt åt den sådda säden. Styrkt och uppmuntrad, fortsatte han arbetet med stor iver och uthållighet i ett år och sex månader. En stor församling ställdes under Jesu Kristi banér. Somliga kom från de mest utsvävande ibland hedningarna; och många i den gruppen utgjorde äkta nyomvända. Dessa blev minnesmärken över Guds barmhärtighet och över Kristi blods förmåga, att rena från synd.