De rättfärdiga dödas vänner skall icke sörja nu som de, som mister sina älskade och inte har något hopp i Jesus Kristus, och som inte gläder sig över den eviga framtiden på andra sidan av de rättfärdigas uppståndelse. Paulus vände sig till tessalonikerna som personer, vilka hade vänt sig bort från den hedniska avgudadyrkan till Kristi tjänst. Vaga tankar om de dödas tillstånd hade mer eller mindre blandats in i den nya tron. Men de, som klart såg sanningen om de dödas tillstånd, i den lära Paulus förkunnade, blev starkt tröstade. Det glada hopp, som de därigenom tog emot, att de rättfärdiga döda kommer att resa sig ur sina gravar till ett heligt och lyckligt, evig liv, stod i markant motsats till deras tidigare hedniska föreställningar om döden. Då hade de nämligen inte trott på ett framtida liv, och ett lyckligt möte med sina älskade, som de hade mist på jorden.