Paulus’ harm väcktes. Hans röst höjdes i skarp tillrättavisning. ”. . . om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.” {Galaterbrevet 5:2.} Gruppen, som höll fast vid, att kristendomen delvis var värdelös utan omskärelse, satte sig upp emot aposteln, och han måste möta dem i de församlingar, som hade upprättats eller besökts i Jerusalem, Antiokia, Galatien, Korint, Efesus och Rom. Gud manade honom starkt till, att fokusera på det stora arbetet med, att förkunna Kristus och Honom korsfäst, eftersom omskärelse eller ej saknade betydelse. Judarnas parti betraktade Paulus som en avfälling fast besluten om, att bryta ned skiljemuren, som Gud hade upprättat mellan israeliterna och världen. De besökte varje församling, som hade organiserats, och skapade splittring. De framhöll, att ändamålet rättfärdigade medlen, de spred falska anklagelser emot aposteln, och kämpade, för att bringa honom i vanrykte. Då Paulus besökte församlingarna i spåren efter dessa nitiska och skrupelfria motståndare, mötte han tvivel från många och rent av förakt för sin verksamhet från vissa.