Filosofen åsidosätter frälsningens ljus, eftersom hans stolta teorier därmed kommer på skam. Den världslige vägrar, att ta emot det, eftersom det skulle skilja honom från hans jordiska avgudar, och växla in hans leverne på helighetens spår, som han inte känner något behov av. Paulus insåg, att Kristi karaktär måste förstås, innan människor skulle älska Honom, och se korset med trons ögon. Här måste inledas det studium, som skall vara de frälstas vetenskap och sång genom hela evigheten. Endast i korsets ljus kan människosjälens sanna värde avgöras.