Då Paulus kom i direkt kontakt med Efesus’ avgudadyrkande medborgare, visades Guds kraft på ett slående sätt genom honom. Apostlarna kunde inte alltid utföra mirakel enligt eget önskemål. Herren gav Sina tjänare denna särskilda kraft, allt eftersom Hans sak fordrade, eller Hans namns ära påbjöd. Liksom Mose och Aron i Faraos sal, skulle aposteln framhålla sanningen emot trollkarlarnas lögnaktiga underverk; därför var de mirakel han utförde av ett annat slag, än dem han dittills hade utfört. Eftersom ytterkanten på Kristi klädnad hade bibringat helande kraft åt sådana, som sökt hjälp genom trons beröring, gjordes kläder också i detta sammanhang till medel för helande av alla, som trodde; ”sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.” {Apostlagärningarna 19:12.} Likväl uppmuntrade dessa mirakler inte till blind övertro. Då Jesus märkte beröringen från den lidande kvinnan, utbrast Han: ”Kraft har gått ut från mig.” {Jämför Markusevangeliet 5:30.} Alltså förklarar Skriften, att Herren utförde underverk genom Paulus’ hand, och att Herren Jesu namn blev upphöjt, och inte Paulus’ namn.