Paulus’ förkunnargärning i Efesus var en period med oupphörligt arbete, med många prövningar, och djup ångest. Han undervisade folk offentligt och från dörr till dörr, instruerade och förmanade dem under många tårar. Han mötte hela tiden motstånd från de icke-troende judarna, som inte lät något tillfälle passera, utan att egga upp ilska mot honom. Han blev igen och igen angripen av hopen, och utsatt för hån och förakt. Med alla till buds stående medel försökte sanningens fiender, att ödelägga verkan av hans arbete för människornas frälsning.