Denna festtid var en prövning för de lärjungar, som var nytillkomna till tron. Den grupp av troende, som möttes i Tyrannus’ skola, var en disharmonisk klang i festkören. De utsattes för omfattande löje, skamgrepp och hån. Genom Paulus’ verksamhet i Efesus hade den hedniska tillbedjan drabbats av ett stort avbräck. Det innebar ett märkbart bortfall från deltagandet vid de nationella högtiderna, och en klar dämpning av de tillbedjandes iver. Inflytandet från hans lära sträckte sig långt bortom de nyomvända tillbedjarna. Många, som inte öppet hade antagit den nya läran, blev så upplysta, att de miste all tillit till de hedniska gudarna. Paulus’ närvaro i staden gjorde detta faktum särskilt uppmärksammat, varför man svor ve och förbannelse över honom.