Då de ej fann måltavlan för sin vrede, grep hopen två av hans kamrater, Gajus och Aristarkus, och hastade i väg med dem till teatern. Paulus’ gömställe låg inte långt därifrån, och han blev snart underrättad om sina älskade bröders fara. Hans mod motsvarade omständigheternas krav. Han var alltid beredd, att bege sig till fronten, för att kämpa för sin Mästare. Utan att tänka på den egna säkerheten, ville han genast uppsöka teatern, för att tala till orosstiftarna. Men hans vänner vägrade, att låta honom offra sig själv. Gajus och Aristarkus var inte det byte, som folket sökte; de led ingen allvarlig skada. Men skulle apostelns bleka och slitna anlete skådas, skulle folkhopens värsta lidelser omgående väckas, och det skulle inte finnas minsta möjlighet, att rädda hans liv.