Kristus Själv, som är fundamentet och kronan på härligheten hos Guds tempel, blev ”en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet.” Ändå blev den huvudstenen, ”som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud.” {Första Petrusbrevet 2:8, 4; kursivt i Svenska Folk-Bibeln 98.} Fastän vrakad av judiska byggare, blev denna hörnstenen. Kristus miste livet; men byggarbetet upphörde inte. Han blev ärad av Himmelen och av jordens trofasta som den sanna grundvalen.