Aposteln förklarar, att han inte tävlade i det kristna loppet i osäkerhet, det vill säga oberörd och likgiltig för, att hamna på efterkälken; han kämpade heller inte som boxarna gjorde före slagsmålet, genom att slå tomma slag i luften, utan motståndare. Nej, liksom i en boxningskamp, kämpar han om herraväldet, övervinner motståndaren med upprepade och välavvägda slag, skickande honom i marken, där han håller ned honom, tills denne har erkänt sig besegrad. Så bekämpade aposteln Satans frestelser och den köttsliga naturens onda böjelser.