Då Paulus skrev till korintierna, behärskade han sig bestämt; men då brevet hade sänts, inträffade det en reaktion. Han fruktade, att han skulle såra dem för djupt, som han ville hjälpa. Han var helt klart rädd för ytterligare fjärmande, och längtade flera gånger efter, att återkalla sina ord. Han väntade med skälvande iver på nyheter om, hur hans budskap hade tagits emot.