Det var fortfarande ett litet mindretal eller minoritet i den korintiska församlingen, som styvnackat stod emot alla apostelns ansträngningar, för att rena församlingen; men deras uppförande var sådant, att ingen behövde låta sig bedras av dem. De visade omfattande bitterhet, och var fräcka i sitt fördömande av Paulus, de anklagade honom för, att drivas av penningkärlek i sitt förkunnande av evangeliet och behandling av församlingarna. De anklagade honom för, att dra personlig vinning av de medel bröderna hade bidragit med till olika välgörande syften. Å andra sidan ifrågasatte vissa hans åberopande av kallelsen som apostel, eftersom han inte krävde stöd från de församlingar han hade upprättat. Alltså skorrade hans motståndares anklagelser emot varandra, utan att äga skuggan av fog för påståendena.