I Andra Korintierbrevet uttrycker Paulus sin tro och sitt hopp beträffande den församling, som hade lidit förfång för Kristi skull, att den inte skulle lämnas i rådvillhet och prövningar utan tröst. De flesta i församlingen var principfasta, och höll sig till renheten; de delade sorger och bekymmer med sin far i evangeliet, och beklagade djupt deras synder, som bekände den kristna tron.