Paulus informerade korintierna om sina vedermödor i Asien, där han säger: ”Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet.” {Kapitel 1:8.} I sitt första brev talar han om sin strid mot vilddjuren i Efesus. Med dem menar han den fanatiska hop, som brölade efter hans liv. De var egentligen mera som rasande vilddjur, än som människor. I tacksamhet mot Gud blickar Paulus åter på sin fara och sin befrielse. Han trodde, att då han var i Efesus, skulle hans verksamma liv snart ta slut, att löftet om att dö för sin tro, skulle gå i uppfyllelse. Men Gud bevarade honom, och hans anmärkningsvärda befrielse fick honom att hoppas, att hans verk inte stod inför sin avslutning.