Paulus hade alltid upphöjt Guds lag. Han visade människorna deras stora synd genom deras överträdelser av dess föreskrifter, liksom deras plikt, att ångra dessa övertramp. Han visade dem, att det i lagen inte fanns kraft till, att frälsa dem från olydnadens straff. Då de skulle ångra sina synder, och ödmjuka sig inför Gud, vars heliga lag de hade brutit, och vars rättmätiga vrede de således hade dragit över sig, måste de visa tro på Kristi blod som sitt enda medel till förlåtelse. Guds Son dog som deras offer, och steg upp till Himmelen, för att stå som deras försvarare inför Fadern. I ånger och tro måste de befrias från syndens fördömelse, och genom Kristi nåd kunde de sedan lyda Guds lag.