Och han kunde inte räkna med förståelse och stöd ens från sina egna bröder i tron. De icke omvända judar, som hade följt honom hack i häl, var inte sena, att sprida de värsta rykten i Jerusalem, både personligt och med brev, om honom och hans arbete, och till och med somliga av apostlarna och de äldste hade tagit emot dessa rykten som sanning, och inte avvisat dem. Ej heller visade de någon önskan om, att sympatisera med honom. Mitt i modlösheten blev aposteln dock inte förtvivlad. Han litade på den Röst, som hade talat till hans eget hjärta, skulle tala till hans landsmäns hjärtan, och att den Mästare, som hans medlärjungar älskade och tjänade, ändå skulle förena deras hjärtan med hans, i evangeliets verk.