Lärjungarna själva visade ännu hänsyn för ceremonilagen, och var alltför villiga till, att göra eftergifter, och hoppades därigenom, att vinna sina landsmäns tillit, avväpna dem på deras fördomar, och vinna dem till tron på Kristus som världens Återlösare. Paulus’ stora avsikt med besöket i Jerusalem var, att blidka Palestinas församling. Så länge, som de fortsatte, att bära på fördomar mot honom, motverkade de hans inflytande. Han menade, att om han lagenligt kunde vinna dem för sanningen, skulle han undanröja ett betydande hinder mot evangeliets framgång annorstädes. Men han hade ej Guds tillåtelse till, att ge efter så mycket, som de önskade. Eftergifterna stod ej i överensstämmelse med hans lära, heller inte med den fasta renheten i hans karaktär. Hans motståndare var inte ofelbara. Trots att somliga av dessa män skrev under Guds Andes inspiration, felade de stundtals, då de ej stod under Hans omedelbara inflytande. Vi erinrar oss, att Paulus vid ett tillfälle tillrättavisade Petrus, därför att denne handlat tvetydigt.